[Eftersom jag inte hade glädjen att vara med på årets kräftskiva i Söder torn bad jag styrelsens färskaste medlem, tillika Ölbas, Erik Björnhage skriva några ord om vad vi som inte var med missade. Å styrelsens vägnar vill vi även passa på att tacka vår värd Fredrik för att vi än en gång fick möjlighet att nyttja denna fantastiska festlokal! //Webredax]

Oj, oj, oj…så var det då dags igen.

Även om det var min första gång på just det här stället så var jag lite smått nervös.

Det är ju alltid en massa saker att hålla reda på…vett, etikett, sin bordsdam, sin öl (och snaps) och framför allt hur många stjärtar man bitit hittills. Det jobbiga är ju det senare eftersom man slåss med ben och klor för att få lite extra stjärtar.

VälkomsthälsningHur som helst så kom vi då fram, jag och min trevliga fru ifrån Down Under. Detta var ju också ett orosmoment, hade jag informerat henne ordentligt om den dekadenta tillställning som hon var på väg att få uppleva? Hade jag dessutom lärt henne knäcka bakdelens hårda skal innan hon satte tänderna i det möra köttet…så många frågor, så lite tid. Trots min otyglade nervositet så lyckades vi lirka in oss i hissen och ta oss upp till toppen på detta torn (något stympat torn men ändock ett torn). Utsikten var ju helt fantastisk och att redan innan man börjat dinera fått en så fantastisk upplevelse var ju också något oväntat.

Skribenten i färd med att skapa stämning i lokalen
Skribenten i färd med att skapa stämning i lokalen

Efter lite blandat mingel (nedsköljt med en GT) en välkomsthälsning ifrån vår eminente Kalasmästare så fick vi äntligen sätta oss ned. Jämnt (någorlunda) fördelat på bordet stod ett par skålar med rödskinn, lite blandat bröd av den hårda sorten samt några välsmakande mejeriprodukter ifrån Västerbotten (mmmmmm…ost).

Då undertecknad av någon besynnerlig anledning lyckats ange sig själv som delvis serveringsansvarig så blev kvällen inte fullt så dekadent som planerat men ölen var kyld och god och med en bäsk under västen så gick serverandet betydligt bättre. Skivan gick av stapeln som planerat och det verkade som att alla trivdes (av sången och dess tillhörande volym och entusiasm att döma).Under städandet efteråt så konstaterades att det endast var ett fåtal kräftor kvar och detta måste ju också innebära att tillställningen varit uppskattad. Efter ett något stressat skrivande så får jag nog medge att kvällen i stort varit väldigt lyckad och det är med stor förväntan som jag redan går och längtar efter nästa års kräftskiva.

Gyckeldags när mörkret fallit

Stort tack till övriga deltagare och med förhoppning att ni alla hade lika trevligt som vi!

//Erik Björnhage,  Ölbas i CING Stockholm 2015